Vad är egentligen förstärkta och berikade livsmedel?
Om du läst på matförpackningarna i butiken har du troligen sett många förstärkta eller berikade livsmedel. Men vad innebär det? Vad är skillnaden mellan dem? Är de verkligen bra för din hälsa jämfört med de som inte är det?
I Sverige skiljer vi generellt inte mellan förstärkta och berikade livsmedel, utan kallar dem alla för berikade. Utomlands skiljer det sig dock, och de finns vissa skillnader mellan de båda koncepten.
Från mejeriprodukter och nudlar till hygienartiklar – det finns många produkter med tillsatta vitaminer, mineraler och andra näringsämnen som gör dem “mer hälsosamma”. I denna artikel ska vi titta närmare på detta.
Vad är egentligen förstärkta och berikade livsmedel?
Förstärkt mat har tillsatta näringsämnen som inte fanns i maten inledningsvis, innan den bearbetades. Alla livsmedel har inte alla näringsämnen, så det är möjligt att (till synes) förbättra dem genom att tillsätta dem.
Världshälsoorganisationen (WHO) har publicerat Guidelines on Food Fortification with Micronutrients (Riktlinjer för livsmedelsförstärkning med mikronäringsämnen).
Detta är näringsmässiga riktlinjer ur ett folkhälsoperspektiv för att tillhandahålla praktisk vägledning för förvaltare av näringsmässiga program för folkhälsan.
De kan dock även användas av de som jobbar med kontroll av undernäring med hänsyn till mikronäringsämnen, inklusive livsmedelsindustrin och alla som utvärdera, implementerar eller övervakar förstärkningsmetoderna.
Enligt reglerna måste berikade och förstärkta livsmedel märkas på ett speciellt sätt.
Berikat mat är livsmedel man tillsatt en eller flera naturliga substanser till, antingen för att näringsämnet ifråga fanns i minimala mängder inledningsvis eller för att de försvinner under bearbetningen.
Det är vanligt att lägga till större mängder mikronäringsämnen än vad som inledningsvis fanns i livsmedlet. Mjölk innehåller t.ex. D-vitamin, men i begränsad mängd. Därför berikas den med mer.
Vete är ytterligare ett exempel eftersom en stor del av dess vitaminer förloras under bearbetningen. Livsmedelsindustrin använder denna metod för att väga upp för denna typ av förlust.
Du kanske även vill läsa: Vanliga tecken på vitaminbrist och vad du bör göra
Varför producerar man förstärkta och berikade livsmedel?
Förstärkning och berikning har varit vanligt förekommande i flera decennier eftersom de hjälper till att minska prevalensen av näringsbrister i befolkningen. Dessa åtgärder förbättra hälsan och livskvaliteten hos miljontals människor.
Den huvudsakliga fördelen med förstärkning och berikning jämfört med andra metoder för att öka mängden mikronäringsämnen i kosten är att folk inte måste ändra sina matvanor.
Förstärkning ökar mängden mikronäringsämnen så att populationen inte behöver förändra sin kostplan. Fördelarna ses i alla sektorer av samhället, men speciellt de som lever med begränsade resurser.
Exempel på vikten av förstärkta och berikade livsmedel
Den sjunkande mängden fall av jodbrist i många länder är den första framgången för matberikning. Jod är nödvändigt för att bilda sköldkörtelhormon, och dessa ansvarar för att reglera tillväxt och metaboliska processer.
Denna typ av brist resulterar i intellektuella nedsättningar och medfödd hypertyreos eller struma hos vuxna. Jod hittas vanligtvis i fisk, skaldjur och sjögräs. Personer nära havet lider därför sällan av brist.
De första exemplen på ett effektivt jodprogram genomfördes i Schweiz och delstaten Michigan i USA.
Folsyra och defekter på neuralröret
Vid början på 70-talet var den möjliga kopplingen mellan näringsintag och defekter på neuralröret redan tydliga. Det är en typ av defekt som påverkar utvecklingen av hjärnan och ryggraden hos ett embryo.
I mitten av 70-talet var kopplingen mellan folsyra och dessa medfödda defekter redan basen för de första kliniska studierna. De demonstrerade att tillskott med folsyra var ett effektivt sätt att minska incidensen.
Avslutningsvis rekommenderar vi att man håller koll på sitt näringsintag tillsammans med en nutritionist för att undvika att man får i sig för mycket. Måttlighet är alltid det bästa.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Allen, L. H., De Benoist, B., Dary, O., & Hurrell, R. (2017). Guías para la fortificación de alimentos con micronutrientes.
- Smithells RW, Sheppard S, Schorah CJ. Vitamin deficiencies and neural tube defects. Arch Dis Child. 1976 Dec;51(12):944-50. PubMed PMID: 1015847; PubMed Central PMCID: PMC1546171.
- Zimmermann MB. Research on iodine deficiency and goiter in the 19th and early 20th centuries. J Nutr. 2008 Nov;138(11):2060-3. PubMed PMID: 18936198.
- Czeizel, A.E., et al., Prevention of neural-tube defects with periconceptional folic acid, methylfolate, or multivitamins? Ann Nutr Metab, 2011. 58(4): p. 263-71.
