När och hur man administrerar adrenalin
Adrenalin är ett hormon och en neurotransmittor. Man administrerar adrenalin i nödsituationer när patienten lider av hjärtstillestånd. Detta läkemedel har historiskt använts för att behandla spasmer i bronkerna och hypoglykemi. Men nu för tiden finns det andra mer specifika läkemedel som finns för att behandla dessa tillstånd.
Det är ett ämne som ökar hjärtfrekvensen, drar ihop blodkärlen, utvidgar luftvägarna och deltar i flykt- och kampresponsen (fight-or-flight response) i nervsystemet i en nödsituation. För att uttrycka det lite mer tekniskt är adrenalin en katekolamin. Det är en monoamin som kroppen syntetiserar i binjuremärgens märg. Föregångarna till detta ämne är fenylalanin och tyrosin.
Hur man administrerar adrenalin
Det går att framställa adrenalin på konstgjord väg i en lösning som går att injicera. Olika typer av injektioner kan också användas när man administrerar adrenalin vid behov:
- Intramuskulär (IM) injektion
- Subkutan injektion
- Intravenös (IV) injektion
- Injektion i hjärtat: endast i extremt allvarliga fall och om den intravenösa vägen inte är genomförbar.
De två sista metoderna måste man utföra på sjukhus medan man övervakar hjärtat. Dessutom måste adrenalinlösningen spädas med en av följande substanser före injektion:
- 0,9% natriumkloridlösning
- 5% glukos
- 5% glukos i 0,9% natriumkloridlösning.
För att förhindra att läkemedlet blir inaktivt på grund av ljus eller oxidation bör man använda produkten direkt efter utspädning.
Doseringen och administreringssättet är parametrar som beror på diagnosen och patientens tillstånd. I en nödsituation är emellertid den snabbaste administreringsmetoden nödvändig (till exempel via dropp eller en intravenös lösning).
Användning av adrenalin
Som ni ser är adrenalin en lösning som finns i olika koncentrationer. Följande tillstånd är några av de vanligaste där man utför behandling med detta läkemedel:
Hjärtattack
Förutom vid hjärtstillestånd, är adrenalin också användbart för att behandla andra hjärtproblem, såsom arytmier som är resultatet av en minskad eller frånvarande hjärtminutvolym.
Syftet med att administrera adrenalin i det här läget är att få till en vasokonstriktion och öka hjärtminutvolymen. Med andra ord, koordinerar det hjärtat och ökar din puls för att “återuppliva det”.
Allergisk chock eller anafylaxi
Detta läkemedel är också en första behandling för allergisk chock eller anafylaxi. Tillståndet med anafylaxi kan uppstå på grund av en allvarlig allergisk reaktion och kan till och med leda till döden i händelse av extrem bronkokonstriktion. I dessa fall administrerar läkare detta läkemedel eftersom det kan utvidga luftvägarna och låta patienten andas.
En koordinerad administrering tillsammans med lokalbedövning
Man brukar administrera adrenalin tillsammans med en mängd olika lokalbedövningsmedel som man ger som injicerbara medel. Anledningen till denna kombination är adrenalinets vasokonstriktiva effekter. Denna egenskap gör det möjligt att fördröja absorptionen och därmed förlänga effekten av bedövningsmedlet.
Som sagt kan emellertid vissa av biverkningarna av användning av lokalbedövningsmedel med adrenalin bero på effekterna av adrenalinet. Dessa kan bland annat vara:
- Ångest/oro
- Takykardi
- Darrningar
Möjliga biverkningar när man administrerar adrenalin
Detta ämne kan ha möjliga biverkningar och komplikationer, särskilt när det administreras intravenöst och intrakardiellt. Möjliga biverkningar av adrenalin inkluderar:
- Hjärtklappning och skakningar.
- Takykardi.
- Hjärtarytmier.
- Ångest och hypertoni.
- Huvudvärk.
- Akut lungödem.
Det finns också flera kontraindikationer för adrenalin. När dessa tillstånd förekommer är adrenalin inte ett lämpligt läkemedel. Exempelvis är adrenalin inte ett lämpligt läkemedel för patienter som behandlas med icke-selektiva betablockerare. Detta beror på att det kan leda till en mycket farlig läkemedelsinteraktion, vilket kan orsaka svår hypertoni och till och med hjärnblödning.
Även om många tror att administrering av adrenalin kan orsaka hjärtsvikt på grund av dess starka vasokonstriktoreffekt, är detta inte sant. Kransartärerna har endast en typ av receptor som utlöser vasodilatation, inte vasokonstriktion, när den är i kontakt med adrenalin.
Slutsats
Adrenalin är ett läkemedel som administreras på olika sätt beroende på patientens tillstånd och situation. Dessutom är det en värdefull behandling för hjärtstillestånd och anafylaktiska reaktioner.
Det finns typer som du kan injicera själv om du riskerar att drabbas av anafylaktisk chock.
Liksom alla läkemedel är det inte fritt från biverkningar, vilket du bör ta hänsyn till när du administrerar adrenalin eller andra läkemedel.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Luis Navarro J. C. (2000). Adrenalina (Epinefrina). Revista de Emergencias y Catástrofes.
- Cardona Dahl, V. (2010). Guía de actuación en anafilaxia. Medicina Clínica. https://doi.org/10.1016/j.medcli.2010.10.003
- Ateneo, E. El. (2006). Drogas vasoactivas en el paciente critico. Medicina Intensiva.
