Fakta om vitiligo – lär dig om orsaker och kurer
Vitiligo är en kronisk sjukdom som ger huden onormal pigmentering. Den bildar vita områden av olika storlekar och distribution på huden. De hittas vanligtvis på mörkare område av huden samt sådana som utsätts för friktion: ansikte, läppar, genitalier, händer, etc. Få mer fakta om vitiligo nedan.
Sjukdomen drabbar runt 1-2% av befolkningen. Generellt attackerar den folk mellan åldrarna 20 och 30, eller som är över 50. Den kan dock dyka upp när som helst i livet och är vanligare bland kvinnor än män.
Vitiligo är inte smittsam. Dess uppkomst är oförutsägbar, även om den har en tendens att förvärras. Märkligt nog finns det ett fåtal offer för sjukdomen som upplever spontan återpigmentering. Dessa sällsynta fall är nästan alltid barn.
Fakta om vitiligo – dess ursprung
Fram tills nu har vetenskapen ignorerat orsaken till sjukdomen. Experter tror att det kan vara en autoimmun sjukdom, men det finns otillräckliga bevis för att bekräfta detta. Vidare finns det en positiv koppling till genfaktorn. En av fem personer med vitiligo har en släkting med tillståndet.
Den mest accepterade hypotesen är att förlusten av pigment inträffar på grund av att melanocyterna självförstörs. Det finns även andra faktorer i koppling till detta, såsom solbränna och känslomässig stress.
Nivån av pigmentförlust varierar från patient till patient. Ibland börjar det snabbt och slutar sedan plötsligt, och på grund av det ignorerar man anledningen. I majoriteten av fallen finns det en klinisk utveckling: de aktiva perioderna av sjukdomen alterneras med perioder av stabilitet.
Symptom på vitiligo
De huvudsakliga tecknen på vitiligo är vita områden på huden. De dyker mest upp på områden som utsätts för solen. De kan även dyka upp på slemhinnor och på områden som utsätts för friktion.
Antalet fläckar ökar med tiden. Det är dock helt oförutsägbart och det finns stor variation från fall till fall. Givetvis är tillståndet mer märkbart hos personer med mörkare hud; personer med ljus hud kan uppleva huden som röd eller som om de har ett utslag.
Även om skalpen inte verkar påverkas av vitiligo kan håret bli grått i förtid. Sjukdomen är dock klassad som godartad eftersom den inte orsakar allvarlig skada på kroppen. De största problemen är estetiska och psykologiska.
Fakta om vitiligo – de olika typerna
Det finns två typer av vitiligo: icke-fragmenterad, eller typ A, och fragmenterad, eller typ B. Typ A är den vanligaste och har huvudsakligen genetiska faktorer. Det finns fyra undertyper beroende på distributionen av avpigmenteringsprocessen.
- Lokal. Fläckarna är få och sitter i en specifik zon.
- Fläckarna uppkommer på händerna och runt kroppsöppningar i ansiktet.
- Avpigmentering dyker upp på fötter och händer.
- Generaliserad. Distributionen av fläckarna är slumpmässig och täcker merparten av kroppen. Det är den vanligaste formen av vitiligo.
Typ B är mindre vanlig. Den dyker generellt upp i tidig ålder, hos barn och unga. Den börjar nästan alltid med snabb utveckling av fläckar, men saktar sedan ned, vanligtvis efter ett år.
Fakta om vitiligo – diagnos och prognos
Det vanliga är att en läkare gör en fysisk undersökning och tittar på ens kliniska historia för att ställa en diagnos. Det inkluderar en detaljerad inspektion av fläckarna för att verifiera att de är kopplade till sjukdomen. Samtidigt undersöks patientens familjehistorik och generella tillstånd.
Om man tvivlar eller om symptomen indikerar andra sjukdomar kan man genomgå ytterligare undersökningar, såsom följande:
- Hudbiopsi
- Undersökning med UV-lampa
- Blodprov
- Ögonundersökning
För tillfället håller forskare på att titta på vitiligo. De tittar i grund och botten på tre områden. Det första är att fastslå incidensen av stress och trauma som orsakas av sjukdomen. Det andra är att etablera påverkan av genetik på vitiligo. Avslutningsvis utför de experiment med labbråttor för att utveckla nya behandlingar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Richmond, J. M., & Harris, J. E. (2017). Vitiligo. In Clinical and Basic Immunodermatology: Second Edition. https://doi.org/10.1007/978-3-319-29785-9_28
- Ezzedine, K., Whitton, M., & Pinart, M. (2016). Interventions for vitiligo. JAMA – Journal of the American Medical Association. https://doi.org/10.1001/jama.2016.12399
- Gawkrodger, D. J., Ormerod, A. D., Shaw, L., Mauri-Sole, I., Whitton, M. E., Watts, M. J., … Young, K. (2011). Vitiligo: Guidelines for the Diagnosis and Management of Vitiligo. In British Association of Dermatologists’ Management Guidelines. https://doi.org/10.1002/9781444329865.ch1
- Iannella, G., Greco, A., Didona, D., Didona, B., Granata, G., Manno, A., … Magliulo, G. (2016). Vitiligo: Pathogenesis, clinical variants and treatment approaches. Autoimmunity Reviews. https://doi.org/10.1016/j.autrev.2015.12.006
