Vad är meningit (hjärnhinneinflammation)?

Meningit är en sjukdom som orsakar inflammation i hjärnhinnan. Detta orsakar symptom som feber, huvudvärk och koncentrationssvårigheter.

Granskad och godkänd av läkare José Gerardo Rosciano Paganelli.

Skriven av Equipo Editorial

Senaste uppdateringen: 04 januari, 2023

Vad är meningit, eller hjärnhinneinflammation som det även heter?

Meningit är en inflammation i membranen som täcker det centrala nervsystemet, eller hjärnhinnan. Eftersom det orsakar onormal inflammation i kroppen, är denna inflammation en sjukdom. Den goda nyheten är att denna sjukdom nuförtiden inte är så vanlig.

Hjärnhinneinflammation orsakas vanligen av smittsamma partiklar. Det vanligaste är att det orsakas av ett virus, men hjärnhinneinflammation orsakad av bakterier är allvarligare.

Meningit kan orsaka skada på hjärnan. Tyvärr kan det även leda till döden. Därför är det livsviktigt att diagnostisera det och börja behandlingen så tidigt som möjligt.

Vad är hjärnhinnan?

Föreställ dig för en stund att din hjärna är någon typ av frukt. Denna frukt innehåller en nöt och inne i den finns en vätska. Denna vätska reser runt i olika delar av nöten för att hålla den i gott skick.

Nu kan du föreställa dig att fruktens skal är skallen. Det som finns under skalet, nöten, är vår hjärna: mjuk, len och skör. Under skalet har vi det yttre lagret av frukten, och där finns det tre lager genom vilka vätskan kan transporteras för att skydda frukten.

Dessa tre lager under skallen är hjärnhinnan. De är tre membran som täcker och skyddar hjärnan och ryggmärgen, eller det centrala nervsystemet.

Kom ihåg att hjärnan och ryggmärgen är de mest välskyddade organen i kroppen. Hjärnhinnan dämpar inte bara mot stötar, utan kan också fungera som ett slags filter för att hindra farliga mikroorganismer från att ta sig in i det centrala nervsystemet. Under tiden cirkulerar en cerebrospinalvätska genom hjärnhinnan. Denna vätska har också skyddande och försvarande egenskaper.

Utbredning av hjärnhinneinflammation

Hjärnhinneinflammation har blivit en upprepad epidemi på den afrikanska kontinenten, speciellt i subsahariska Afrika under den torra säsongen. Epidemin i denna zon kan vara i två till tre år, och upplöses oftast av regnperioder. Tyvärr orsakar bristen på medicinskt stöd höga dödssiffror i populationen. Den allvarligaste meningitepidemin i detta område skedde år 1996 och orsakade mer än 25 000 dödsfall.

I västerländska länder drabbar bakteriell hjärnhinneinflammation tre av 100 000 människor. Samtidigt drabbas tio av 100 000 av hjärnhinneinflammation på grund av virus.

Riskfaktorer

• Torra säsonger
• Barn
• Smittsamma infektioner
• Immunsuppression
• Förgiftning

Orsaker till hjärnhinneinflammation

Hjärnhinneinflammation är vanligtvis en konsekvens av en annan infektion – oftast virus. Det finns dock även icke-smittsamma fall av meningit.

Virus

• Enterovirus
• Herpes simplex virus
• HIV
• West Nile-virus (sprids via myggor).

Bakterier

Beroende på individens ålder finns det olika risker för infektion som kommer från olika mikroorganismer.

• Nyfödda under tre månader:
  • Grupp B Streptococcus
  • E Coli
• Barn över tre månader:
  • Neisseria meningitidis
  • Streptococcus pneumoniae
  • Haemophilus influenzae
• Vuxna:
  • Neisseria meningitidis
  • Streptococcus pneumoniae
  • Listeria monocytogenes

Hur utvecklas hjärnhinneinflammation?

Bakterierna som normalt sett finns i näsan, munnen och svalget, som vanligen inte orsakar skada, börjar resa genom blodet. Därifrån tar de sig över blod-hjärnbarriären i zonerna där den är mest sårbar.

Bakterierna når sedan cerebrospinalvätskan i subaraknoidala utrymmet och orsakar en infektion i hjärnhinnan.

Andra sätt som smittan kan ske är mer direkta, som till exempel frakturer i skallen, operationer, eller genom en smitta från bihålorna.

Symptom

• Feber, speciellt hos barn och nyfödda
• Skakningar och gåshud
• Illamående och kräkning
• Fotofobi
• Styv nacke
• Konvulsioner
• Huvudvärk
• Lägre nivåer av medvetenhet

Sjukdomen kan bryta ut väldigt plötsligt med feber, huvudvärk, illamående och kräkning. Hos barn kan det dock dyka upp mindre specifika symptom som lättretlighet och dåsighet.

Skada på hjärnan

Hjärnödem är en skada som ofta orsakas av inflammation. Det orsakar ett ökat tryck i kraniet som gör det svårt för blodet att nå hjärnan.

Då får hjärnan inte tillräckligt mycket syre och hjärncellerna börjar dö. I vissa fall, speciellt om hjärnhinneinflammationen inte behandlas, kan hjärnskadan leda till döden.

Diagnos för hjärnhinneinflammation

Det kan alltid finnas en klinisk misstanke att fallet är hjärnhinneinflammation. Däremot måste man genomgå en lumbalpunktion för att få en exakt diagnos.

En lumbalpunktion är en process där läkaren sticker in en nål i ryggraden för att få ut cerebrospinalvätskan.

Typer av hjärnhinneinflammation

Hjärnhinneinflammation kan orsakas av virus eller bakterier.

• Hjärnhinneinflammation orsakad av virus har en mild prognos och behöver inte behandling.
• Däremot är den bakteriella hjärnhinneinflammationen väldigt allvarlig och kräver att patienten vistas på sjukhus för att få behandling. Denna sjukdom har en hög risk för död, även med behandling.

Man kan också klassificera sjukdomen som akut, subakut och kronisk – dessa används däremot sällan.

Behandling

Patienten bör ges antiviralt medel och antibiotika så fort som möjligt.

För att lindra inflammation och hjärnödem ger läkarna kortikosteroider som dexametason. Detta minskar risken för hjärnskador.

Dessutom finns det andra allmänna metoder som kan hjälpa vid akut infektion, som att dricka mycket vätskor, hålla febern nere med mera.

Behandling vid rätt tidpunkt minskar avsevärt uppkomsten av andra problem i det långa loppet, samt minskar risken för död.

Möjliga konsekvenser

• Dövhet
• Epilepsi
• Nedsatta kognitiva förmågor
• Vattenskalle
• Död

Nyfödda och vuxna löper en tjugo till trettio procents risk att dö av denna sjukdom. Risken minskar till två procent hos äldre barn.

Förebyggande

För tillfället utvecklas ett vaccin för att förebygga hjärnhinneinflammation hos barn. Vaccinet är frivilligt och kan ges efter att barnet fyllt två månader.