Kronisk offermentalitet: varför klagar vissa konstant?
Känner du någon som lider av kronisk offermentalitet? Det finns många möjliga anledningar till varför. Alla leder dock till gemensamma karaktärsdrag som i princip alla med samma problem delar.
De som lider av kronisk offermentalitet är vanligtvis väldigt osäkra, beroende av hjälp från andra och inkapabla att lösa sina egna problem eller inse sina misstag, bland annat.
En offermentalitet anses vara ett möjligt symptom på en psykologisk sjukdom. Det beror på att det kan visa sig i högre grad hos personer som har en. Det slutar inte bara med att det påverkar hela deras levnadssätt, utan även människorna i omgivningen.
Alla har vi ställts inför svåra stunder någon gång. Alla har vi fallit offer, vare sig det var för att någon försökte såra oss eller på grund av våra egna dåliga beslut. Vad som gör oss bättre för varje dag som går är en bra attityd. Med det kan vi övervinna alla situationer och gå vidare.
Dessvärre har inte alla förmågan att göra det. Istället sänker de ned sig i ett hav av negativitet. De blir “självoffer” för resten av livet.
Hur beter sig personer med kronisk offermentalitet?
Det är lätt att känna igen dem. Det räcker att vara uppmärksam på personens ansiktsuttryck, dåliga gånghållning och konstant pessimistiska ton.
- De försöker rättfärdiga vad som händer dem som en typ av förbannelse eller något som andra är skyldiga för.
- Det stärker deras offermentalitet tills de får alla i omgivningen att ta avstånd från dem.
- De har en tendens att hålla fast vid känslor, såsom bitterhet eller avundsjuka, och undviker att ta ansvar för sina motgångar.
Det finns några uppenbara karaktärsdrag för personer med kronisk offermentalitet:
1. De beskyller andra för brist på hjälp
Oftast känner de sig frustrerade när de inte får hjälp från andra. De litar inte på sina egna förmågor och känner sig inte kapabla att lösa sina egna problem. Vanligtvis överdramatiserar de allt.
2. De manipulerar undermedvetet fakta
Det spelar ingen roll vad den sanna historien om problemet är; de letar alltid efter ett sätt att förvränga faktan så att det är någon annans fel, och aldrig deras eget. Det är något de gör naturligt genom sin offermentalitet, eftersom det är så de känner.
3. De uppvisar begränsad självkritik
Personer med kronisk offermentalitet kan vara självkritiska, men det är bara ett sätt att bevisa att saker är någon annans fel. I slutänden begränsar deras offermentalitet deras förmåga att vara kritiska mot sig själva.
4. Deras fantasi kretsar kring motgångar
De fantiserar att världen är lidande och att inget bra kommer komma i framtiden. De mår faktiskt bra när de pratar om det med andra människor. Det uppstår ur en förvrängd syn på verkligheten.
5. De manipulerar undermedvetet
De vänder sig till utpressning som det enda sättet att få den hjälp de vill ha. De påverkar därför hur andra tänker och gör sig ständigt till offer. När de sedan drabbas av en olycka eller ett snedsteg känner sig omgivningen ansvarig och ger dem hjälp.
6. Ett problem blir evigt
En kronisk offermentalitet är ett problem som bara blir värre med tiden. Olycka och klagomål blir en vana.
Det är vid det laget som vissa blir offer i sina egna liv och inte kan hitta en väg ut. Om så är fallet med dig eller någon du känner, överväg att söka professionell hjälp.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- José María Perceval. (2008). Víctimas y verdugos. Realidad y construcción de la víctima y el victimismo. Universitat Internacional de la Pau. Recull de ponències, Nº. 22, 2008 (Ejemplar dedicado a: XXII edició. Processos de pau. Sant Cugat del Vallès, Juliol 2007), ISBN 978-84-61-16996-2, págs. 201-212. https://dialnet.unirioja.es/servlet/articulo?codigo=2794465
- Pilar San Juan Sanz. (2015). PLAYING RUSSIAN ROULETTE (A CASE ABOUT BORDERLINE PERSONALITY DISORDER AND ALCOHOL AND COCAINE DEPENDENCE). Revista de Patología Dual. https://patologiadual.es/docs/revista/pdfs/2015_6.pdf
