6 egenskaper som kännetecknar en frånvarande förälder
En förälder kan tillhandahålla nödvändig mat, kläder, ett säkert hem och ge alla leksaker som barnet ber om och fortfarande vara en frånvarande förälder.
Frånvarande föräldrar är de som inte kan knyta an emotionellt med sina barn. Det finns många orsaker till detta, och det är psykologiskt komplicerat att avgöra orsakerna.
Typiskt för en frånvarande förälder
En frånvarande förälder definieras som en som inte förmår eller inte vill vara med sitt barn. Frånvaron av förälderns roll leder till djupa sår och ett emotionellt vakuum i barnet. Även om det vanligen är kopplat till pappan är det allt vanligare även med frånvarande mammor.
Frånvarande föräldrar kan kännetecknas av ett eller flera av de kännetecken som vi kommer att beskriva nedan. Om du känner igen dig själv i någon av dessa är det dags att göra en förändring.
Få hjälp att återställa anknytningen till dina barn innan konsekvenserna är omöjliga att rå på.
1. En dömande attityd
Vanligtvis är en far fysiskt närvarande. Hans känslomässiga frånvaro uttrycks genom hans vilja och syn på barnen, utan att han lyssnar på vad familjen verkligen vill och önskar.
Familjen intresserar dig inte, du vet inte eller du värdesätter inte vad ditt barn tycker, även om du kanske egentligen vet det. Du kräver och tvingar barnen att prestera, men uppmärksammar inte själva försöken eller uppmuntrar deras positiva beteenden. Det leder till oproportionerliga straff i förhållande till barnens ålder.
2. De är apatiska i förhållande till sina barns behov
Trots att de drar in pengar till hemmet, är de inte inblandade i sina barns intressen eller egenskaper. De engagerar sig inte i regler eller fastställer gränser. Dessutom har de inte möjlighet att skapa utrymmen att dela med barnen.
De kan inte ge komplimanger eller tillsägelser i rätt tid. I allmänhet överlämnar de ansvaret för barnens uppfostran till mamman. De är inte särskilt kommunikativa, och deras ansvar begränsar sig till att försörja familjen ekonomiskt.
3. Emotionell omognad
En frånvarande pappa är en som vägrar att växa upp, som vill vara en evig tonåring. Barn innebär en börda för deras livsstil. De är inte mogna nog att fatta beslut och sätta de gränser som barn behöver.
Att ha barn är enkelt för dem eftersom de inte åtar sig ansvaret för föräldraskap. De spenderar mer tid med sig själva än med sina barn. Dessutom kan de inte vara en positiv förebild för sina barn. När allt kommer omkring är deras första prioriteringar att tillfredsställa sina egna behov, och om de inte lyckas med det blir de arga.
4. Har inte tid
Av arbetsskäl är han inte hemma. Kanske vill han inte vara en frånvarande far, kanske kommer han från ett hem som hade en positiv och kärleksfull far. Kanske delegerar han faderns roll eftersom han har ett krävande arbetsschema att klara för att försörja hemmet.
Även om tekniken erbjuder alternativ att “dela” större närhet och intresse för barnens uppväxt, räcker det inte. Barnet behöver dela tid med sin far. Kärleken som man uttrycker via sociala nätverk eller applikationer som WhatsApp räcker inte. Barnen behöver en fysisk manifestation, med kramar och närvaro.
5. Oansvarig
Han är inte inblandad i barnens känslomässiga eller affektiva stöd. Hur mycket mamman än står på sig för att pappan ska ta en större roll i barnens liv, lyckas han inte.
Bakom en oansvarig förälder kan det finnas ett barn som vuxit upp med en frånvarande förälder, men det motiverar inte hans beteende. Han kan vara den som försvinner efter en separation eller skilsmässa.
6. En överbeskyddande eller hämndlysten mamma
Fråga alltid mammor som klagar på att deras partners är frånvarande fäder, om de har tillåtit deras närvaro. Ja, faktiskt, bland en del frånvarande föräldrar finns det överbeskyddande mammor.
Förutom de som tar allt ansvar för föräldraskap och utbildning, finns det också de som inte ger den andre föräldern någon möjlighet att vara närvarande.
Skilsmässor kan leda till att vissa kvinnor attackerar barnens far. Det är en slags hämnd som inte alltid görs medvetet. Men det gör det inte mindre negativt för barnen. Trots att fadern vill vara närvarande och engagerad i sina barn, ger kvinnan honom inte någon möjlighet.
Vilka konsekvenser orsakar frånvarande föräldrar?
Att växa upp med en frånvarande förälder innebär allvarliga konsekvenser för barn:
- Problem med att relatera till andra.
- Svårighet att hantera sina känslor.
- Att inte kunna följa regler och respektera auktoriteter.
- Att inte kunna utöva myndighetsroller.
- Ovilja eller oförmåga att genomföra sina drömmar eller projekt.
Ett ansvarsfullt, kärleksfullt och positivt föräldraskap är inte bara viktigt för barn för att de ska bli friska, få självförtroende och god självkänsla. Det ger dig möjlighet att läka dina egna sår om du själv växte upp med en frånvarande förälder.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Dávila León, O. (1999). Políticas sociales, jóvenes y Estado: o el síndrome del padre ausente. Última década, (11).
- DOMÍNGUEZ MONTOYA, ÁLVARO, & MELLA CABRERA, PATRICIO. (2015). TRABAJO Y DERECHO: UN PADRE AUSENTE, EL CONFLICTO SOCIAL. Revista de derecho (Coquimbo), 22(1), 105-148. https://dx.doi.org/10.4067/S0718-97532015000100004
- Jaramillo Medina, Y. (2015). Efectos de la ausencia de la figura paterna en el desarrollo relacional de los niños santarrosanos entre 7 y 10 años (Doctoral dissertation, Psicologia).
- Obregón-Velasco, Nydia, & Rivera-Heredia, María Elena. (2015). Impacto de la migración del padre en los jóvenes: cuando la migración se convierte en abandono. CienciaUAT, 10(1), 56-67. Recuperado en 05 de febrero de 2019, de http://www.scielo.org.mx/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S2007-78582015000200056&lng=es&tlng=es.
- Zuluaga, D. M. M., Hincapié, N. C., & Carmona, N. D. M. (2016). Enfrentando la ausencia de los padres: recursos psicosociales y construcción de bienestar. Revista Colombiana de Ciencias Sociales, 7(1), 181-200.