4 aspekter av att säga "nej" och sätta gränser
Hur ska man sätta gränser? Hur är man en bra förälder? Du gör ditt bästa varje dag för dina barn. Du ger dem mat, svarar på deras behov, leker med dem, lär dem att gå och läsa, att följa sina drömmar och håller dem hårt när de har mardrömmar eller är rädda.
Men… hur vet du om det du gör är rätt? När du uppfostrar dina barn är det orealistiskt att försöka vara en perfekt mor eller far. Målet är faktiskt mycket enklare än så: du måste vara närvarande vid varje fas av barnets liv. Vara där för att ge stöd, uppmuntra självständighet och, självklart, hjälpa dem finna lycka.
Ett annat faktum i livet är dock att du inte kan ge ditt barn allt han eller hon vill ha. Snarare bör du fokusera på vad han eller hon behöver i nuet. Det betyder att du ofta måste säga “nej”, sätta gränser och göra saker som barnet kanske inte gillar. Du är dock inte en dålig förälder bara för att du säger “nej”.
1. Ge dem ingen uppmärksamhet under vredesutbrott
Kanske är ditt barn i den åldern när han eller hon börjar kräva saker. De vill leka med din mobiltelefon, ha mer dessert efter middagen, få samma leksak som sin kompis… Men du har nekat dem. Det är då barnet svarar med ett vredesutbrott, ibland komplett med sparkar och skrikande.
Du är inte en dålig förälder som väljer att ignorera dem. Det är det bästa sättet att agera eftersom ett erkännande av detta beteende uppmuntrar det och ger barnet intrycket att det tjänar ett syfte. Vredesutbrott bör alltid ignoreras eftersom de saknar syfte: det är hur ditt barn lär sig att utpressa dig, och det ska du aldrig tillåta.
2. Att sätta gränser och inte hjälpa med enkla uppgifter
Om ditt barn inte lär sig att lösa enkla uppgifter tidigt eller att möta sina dagliga krav växer de upp utan självständighet och eget ansvar. Det är en fara du måste lära dig att rätta från början. Att vägra knyta deras skor eller göra deras läxor gör dig inte till en dålig förälder. Det uppmuntrar bara barnet att vara ansvarsfullt. De kanske blir upprörda inledningsvis och säga att de inte kan, att det är för svårt, att de inte vet hur.
Men allt kommer bli bra oavsett om sängen inte blir bäddad idag eller om det blir ett fel i läxan. Huvudsaken är att de försöker göra bättre ifrån sig imorgon och lär sig att det känns bra att göra saker utan din hjälp.
3. Du är inte en dålig förälder om du säger “nej” för att sätta gränser
Barnpsykologer säger att den kritiska åldern när barn börjar vilja ta sina egna beslut och utmanar sina föräldrar är runt åtta års ålder. Det är då de börjar förstå grundläggande koncept om rättvisa, moral och respekt. Det är viktigt att du anstränger dig för att vägleda dem på ett bra sätt. De behöver din kärlek, ditt stöd och din dagliga vägledning.
Om du kommer på dig själv med att säga “nej” till ditt barn mer än du skulle vilja betyder det inte att du är en dålig förälder. Du måste sätta gränser, lära dem vad de kan och inte kan göra, såväl som vad som förväntas av dem.
Om du idag inte låter ditt barn spela på datorn innan läxorna är färdiga bör du se till att sätta den regeln varje dag. Om dina regler inte är konsekventa. Med andra ord att det finns saker som är tillåtna idag trots att de inte var det igår, kommer ditt barn inte veta vad som förväntas.
Var inte rädd för att säga “nej” när det behövs, men försök alltid att förklara anledningen för det på ett sätt de kan förstå. Här följer några exempel: “Du får inte gå ut innan du gjort klart dina läxor”, “Du är för ung för att vara ute på kvällen” och “Du får ingen efterrätt när du inte mår tillräckligt bra för att äta upp din middag.
4. Du är inte en dålig förälder om du inte är närvarande varje sekund
Självklart vill du spendera varje vaken sekund med ditt barn. Men på grund av långa arbetspass och svårigheter med schemat är det omöjligt för de flesta att hämta sitt barn på lunchen varje dag, till exempel. Oroa dig inte. Du är inte en dålig förälder bara för att du inte spenderar varje sekund med dina barn. Det som spelar roll är att tiden du spenderar med dem är kvalitetstid fylld med kärlek och omvårdnad.
När du är hemma med ditt barn bör du göra honom eller henne till din absoluta prioritet. Lyssna på allt de säger, vad som oroar dem, deras kommentarer. Gör varje sekund ni spenderar tillsammans något att minnas. Barn måste växa upp till att förstå att vi alla har ansvar. Du måste arbeta och de måste gå till skolan. Det är inte lätt att vara tillsammans 24 timmar om dygnet, och det är heller inte nödvändigt.
Barn måste lära sig att stå upp för sig själva och veta att om de behöver dig så kommer du finnas där med öppna armar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- JARAMILLO, JORGE MARIO. (2012). La independencia y la interdependencia como valores orientadores de la socialización en la temprana infancia. Avances en Psicología Latinoamericana, 30(2), 287-303. 2018, de http://www.scielo.org.co/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1794-47242012000200006&lng=e&tlng=e.
- Ramírez, MA. PADRES Y DESARROLLO DE LOS HIJOS: PRACTICAS DE CRIANZA. Estudios Pedagógicos [Internet]. 2005;XXXI(2):167-177. Recuperado de: http://www.redalyc.org/articulo.oa?id=173519073011
- Raznoszczyk de Schejtman, Clara, Duhalde, Constanza, Silver, Rosa, Vernengo, Pía, & Huerin, Vanina. (2013). Juego, simbolización y regulación afectiva en niños preescolares. Anuario de investigaciones, 20(2), 269-276. Recuperado en 02 de diciembre de 2018, de http://www.scielo.org.ar/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1851-16862013000200033&lng=es&tlng=es.